fredag 30 augusti 2013

Att se eller inte se?

Då var det dags igen. Borde inte vara möjligt att få fyra halta hundar på raken, men jag har lyckats med den bedriften.

Efter 22 år med hund varav drygt fyra år med halta jaktcockrar har jag blivit rätt bra på att se hältor. Jaktcockern är fantastiskt bra på att dölja smärta med aktivitet, så den som inte vet vad man ska titta efter missar lätt en hälta. Jag vet att jag nog tittar alldeles för mycket på mina hundar efter allt som varit. Jag håller koll när de reser sig upp efter vila, när de sitter still inomhus, när de står stilla inomhus, när de rör sig, när de stannar... Jag tittar. Och ser. Tyvärr har jag inte inbillat mig de gånger jag har sett att mina hundar markerat, gått orent och belastat sina ben olika. 

Det gäller sorgligt nog även Kvick nu. Han ömmar på vänster armbågsled och har något som syns som en förtätning på röntgen. Ingen inbillning när jag såg att han markerade några steg efter vila. 

Jag hoppas att Kvicks problem med vänster armbåge är övergående, men det svaret får jag inte förrän diagnos är ställd. Ortopeden i Strömsholm gjorde samma bedömning av röntgenbilderna som Gammelstads Djursjukhus. Kvick ska genomgå en artroskopi, både för att de ska kunna ställa en säker diagnos och eventuellt direkt kunna göra åtgärder i leden om det skulle behövas (förhoppningsvis i tid)

Jag är så in i själen ledsen över Kvick och över att vara i en sån här situation än en gång. Jag vet att det inte finns någon rättvisa här i livet, men någon gräns på orättvisan borde det finnas.
 
Vet att det redan pratas en del och att det finns de som tänker att det måste vara mitt fel, att det inte bara kan vara otur. Ingen kan väl ha sån otur? Jag vet i alla fall att jag har gjort allt i min makt för att alla mina hundar ska få en så bra uppväxt som möjligt och växa upp och bli friska hundar. Men det räcker inte alltid. Lite tur måste man ha också. Önskar att jag får ha lite tur snart.

2 kommentarer:

  1. Jag tycker också att det är dags för dig att få lite tur snart älskade vän!! Livet är INTE rättvist och det gör mig så ont att du återigen står i en sån här situation. Jag vet att du gör allt du kan (och troligen lite till) för att dina hundar ska ha ett toppenliv och jag vet ingen som är så seriös som vad du är när det kommer till valpinköp och hundinnehav.

    Alldeles sant så tittar du med andra ögon på dina hundar - och det gör du för att du har erfarenheter med dig i din ryggsäck - och DU har inget synfel!! Det du ser får du bekräftat av veterinär, fysioterapeuter och annan specialistkompentens - tyvärr ska väl sägas!! Garanterat skulle jag inte se det du ser - jag är långt ifrån duktig på att se små markeringar, orenheter och liknande. Jag är däremot helt säker på att du INTE är ensam om att ha jaktcockrar med ledproblem av varierande art - däremot kanske dessa cockrar bor hos ägare med samma synfel som jag har!

    Som ägare av en annan, mkt aktiv jaktras VET jag av erfarenhet hur sanslöst duktiga de kan vara på att maskera smärta - att dölja och leva med saker så att man alls inte skulle tro att de faktiskt har ont...

    DU ska hålla ditt huvud högt Lena - se framåt och var stolt över den kärlek och omtanke du ger dina hundar. JAG skulle aldrig tveka att sälja dig en ny hund - kan inte tänka mig en bättre valpköpare eller ett hem där en hund skulle ha det bättre än hos dig!

    Du lägger hela din själ, din tid, dina pengar och allt som krävs för att göra det som är bäst för dina hundar - du har fått ta farväl av 2 st hundar på tok för tidigt och jag önskar ingenting mer än att det som nu drabbat lilla Kvicken inte ska vara allvarlig utan gå att åtgärda så att han får det aktiva liv som både han och du förtjänar.

    Jag önskar att jag kunde göra något mer konkret för dig - mer än att finnas här...

    Alla styrkekramar som finns ger jag till dig min vän.

    SvaraRadera
  2. Tack för dina vackra och värmande ord. De är välbehövliga... Det räcker mer än väl att du finns där för mig. Kram

    SvaraRadera