måndag 30 december 2013

Lösträning

På dagens rehabpass fick jag klartecken att börja lösträna Kvick! Äntligen! Jag har tyckt att han har varit lite stel senaste veckan, men sjukgymnasten kände igenom honom och kunde än en gång lugna en nojig matte. Det sitter bara i musklerna, rörligheten i lederna var bara bra. Det ser ljust ut för Kvick! Lösträningen kan börja så snart snön kommer och ger ett bättre underlag än ishalkan. Och min förkylning har gett sig, eftersom jag måste springa med honom i koppel inledningsvis. Precis som med Kola ska vi träna övergång trav/galopp, skritt/galopp, stoppar från trav/galopp etc. Jag lär få vad jag gör, men härligt att vi har kommit över den värsta tröskeln nu. Om bara ishalkan kunde ge med sig snart! Verkligen inget väglag för rehabilitering. Min förkylning ger sig nog före ishalkan som det verkar... 

Känns i alla fall bra att kunna börja det nya året med att lösträna Kvick och se fram emot "riktig" hundträning igen med både Kvick och Kola. 2013 har minst sagt gått i rehabens tecken. Nu hoppas vi på ett gott, nytt och bättre år 2014!

onsdag 25 december 2013

Kvick 9 månader

Kvick blir nio månader idag. Valpstadiet är passerat och har till stor del varit begränsat av koppel, kompostgaller och bur. Nu hoppas jag att vi snart kan ta igen lite av den förlorade tiden och börja njuta av tillvaron igen. 

onsdag 18 december 2013

Nära nu?

Gårdagens rehabpass gick bara bra för den svarta Kvickroten. Hela 32 minuters pass blev det med förlängt travintervall! Hemma har vi börjat ha honom lös inomhus, men avgränsar till ett rum i taget. Med öppen planlösning blir det lätt mycket röj och spring annars. Promenaderna sträcker sig till 2x30 min och däremellan 10-20 min "pinkturer". Det känns som att lösträningen närmar sig... (Peppar, peppar!)

onsdag 11 december 2013

Halka och åter halka

Precis när man hann börja njuta av vintern kom tövädret och halkan tillbaka.
Det är tyvärr inte något väglag för en armbågsledsopererad jaktcocker. Bara hålla andan och hoppas på det bästa. 

Vi har gått mycket i snö den senaste tiden och förhoppningsvis är det träningsvärk från det som gjorde att Kvick var aningens aning stel på rehaben idag. Vi ska fortsätta träna hemma som vi gjort, så får vi se hur det utvecklar sig. 





måndag 9 december 2013

Fotvärmare och frihet

Det kan vara både väldigt stora och riktigt små saker som kan göra en lycklig ibland. 

"Det stora" som gjort mig lycklig nu är att Kola fick "OK-stämpel" vid återbesöket på rehaben förra veckan. Jag kommer naturligtvis att behöva ha fortsatt koll på hans rygg och bakben, men Kola är att betrakta som en frisk hund nu. Underbart!! Vi har hunnit med en sparktur innan kylan slog till. Härligt att kunna göra något annat än bara rehab!

Kvick har också gått framåt på rehaben och travar på fint i treadmillen. Trots att tiden på travintervallen förlängts och hastigheten ökats har det gått fortsatt väldigt bra (peppar, peppar!).

Hemma har jag och Kvick gått i snön upp till en halvtimmes turer. Hmm, gått? Mer skuttat, rusat och röjt för Kvicks del... Vi passar samtidigt på att träna lite sitt, linförighet, inkallning m m för aktivering. Det märks att Kvick är betydligt mer nöjd och avslappnad efter våra promenader numera.  

I och med att rehaben går bra och att han får göra av med mer energi har det gått att ge Kvick mer spelrum inomhus. Jag har bl a byggt in buren med ett antal kompostgaller för att låta Kvick vara nära oss när vi är i vardagsrummet. Känslan av att känna en varm, avslappnad, nöjd Kvick ligga under soffbordet på mina fötter är svår att beskriva. Det var i alla fall en varm, avslappnad och nöjd matte som satt i soffan... 

söndag 24 november 2013

Härlig helg och hundträning

Vilket vinterväder vi har haft i helgen! Bara att vara ute så mycket det går under den korta ljusa tiden på dagen. 
Kola röjde på i skogen. Vi gick på nya marker och de små "hornen" växte ut på honom direkt. Efter att han hade gjort en liten extraloop runt mig skötte han sig med den äran. Det var som om han behövde få ur sig lite energi innan han kunde koppla på öronen igen. 

Kvick fick hänga med mig och Johan till Storsand för att vidga vyerna. Otroligt vackert vid Lule älv, men tyvärr gör inte iPhonekameran den riktigt full rättvisa...
Kvick sprattlar på och gör fyrfotahopp var och vartannat steg. Trots skuttandet ser det ut att gå åt rätt håll, men det är inte lätt...
Söndagen var vikt för spanielträning. Vi var fyra som begav oss ut på fält- och apporteringsträning i snön och skaren. Det var minus 14 grader när vi började, bland det kallaste vi har haft hittills i vinter. Stackars lilla Kola blev därför rustad med dubbla täcken för säkerhets skull. Nojig matte! Kola jobbade på bra (utan täcken!) och peppar, peppar verkar det som att han håller. 

Det som jag redan sett blev väldigt tydligt idag: vi måste jobba mer på stadgan! Vi har hela vintern på oss att fräscha upp kunskapen och kanske snäppa upp den en nivå till och med. Rolig träning! 

torsdag 21 november 2013

Halka och skare

Den senaste veckans väglag har varit mer eller mindre en mardröm när det gäller Kvicks rehabilitering. Isigt och halt eller skare som varken bär eller brister - bara att välja av två onda ting. Var av den anledningen lite orolig när det var dags för Kvicks rehabpass idag. Hade inte behövt oroa mig det minsta. Han rörde sig riktigt bra i treadmillen och fick trava i två intervaller den här gången. Ser ljust ut så här långt för Kvick, men för tidigt för att ropa hej än. Bara att hålla tummarna för att vi slipper bakslag och att han fortsätter läka i den här takten. 

Kola röjer och trots halkan och skaren har jag inte sett att han har fått några problem varken med knän eller rygg. Jaktträning står på agendan till helgen och frågan är vem som kommer att vara mest taggad av oss;-)

söndag 10 november 2013

Hållbarhet och skogspromenader

Insåg idag att jag faktiskt har börjat slappna av och riktigt njuta av skogspromenaderna med Boris och Kola. Jag kanske inte ska tänka tanken ens, men det känns som om Kola kommer att hålla. Nu har jag äntligen kunnat börja fokusera lite mer på jaktträningen, till att börja med lydnaden och kontakten. Synd bara att säsongen är slut, men vi får sikta på nästa år och träna på tills dess. 

Boris njuter i fulla drag av skogsturerna han också. Snö och minusgrader passar honom definitivt bättre än sommarvärme. Favoritsysselsättningen är att rulla sig i skoterspår, men det måste han vänta ett tag till på. Traktorspår och frusna fotspår får duga tillsvidare...


torsdag 7 november 2013

Jaktträning och framsteg

Vågar knappt tänka tanken ens, men det känns som om det ljusnar på hundfronten. 



Kvick var på rehabpass 6 idag och det ser riktigt bra ut så här långt. Vi slutade med Metacam i helgen och han verkar fungera bra utan. Vi får dessutom utöka promenaderna till en halvtimme till glädje för både Kvick och mig! Ännu ett steg i rätt riktning. Nu gäller det bara att få Kvick att ta det lilla lugna trots stor glädje över all nysnö som kommit. Ingen lätt match!

Fler steg i rätt riktning... Äntligen har jag och Kola fått träna "på riktigt" och inte bara köra rehab! I helgen tränade jag och Kola med några andra spaniels på marker där vi förhoppningsvis kommer att kunna starta på prov nästa år. Det är inte så mycket fågel den här tiden på året, men någon fasan och rapphöna fanns det trots allt även om inte Kola stötte på någon. Han skötte sig riktigt bra med tanke på den lilla träning han fått de senaste åtta månaderna. Vi har massor att träna på och måste lära oss förstå varann lite bättre, men det kändes som en riktigt bra början i alla fall. Skoj hade vi båda två!

torsdag 31 oktober 2013

Återbesök och positiva vindar

Fyra veckor efter Kvicks artroskopi av höger armbåge var det dags för rehabpass nr 5 i treadmillen och sedan återbesök hos ortopeden. Kvick fick gå ett rätt tufft pass i treadmillen. Sjukgymnasten tyckte att han rörde sig bra och jämnt på båda frambenen i vattnet. På "balanskudden" efter treadmillen belastade han däremot inte höger framben fullt ut, så helt läkt är det inte än. Hemläxa till nästa vecka är balansövningar på luftmadrass, testa cavalettihinder och fortsätta med 15 min promenader. 

Hos ortopeden blev Kvick "genomklämd", men efter det tuffa rehabpasset var Kvick som tur var rätt slut och var faktiskt riktigt hanterbar. Ortopeden tyckte att allt såg ut att läka väldigt bra och vi kan sluta med Metacam. En milstolpe på väg mot en fungerande, frisk hund. Känns hoppfullt nu och jag hoppas verkligen att vi slipper bakslag. 

Jag höll på att orsaka ett bakslag själv idag när Kvick skulle ut ur treadmillen. Jag brukar alltid lyfta ut honom för att inte belasta hans framben i onödan. Den här gången sprattlade han till vid precis fel tillfälle och jag tappade halvt greppet om honom, blöt och halkig som han var. Allt gick bra den här gången som tur var! Hade aldrig förlåtit mig om det hade hänt något. Speciellt inte nu...

För Kolas del är det jaktträning inplanerad i helgen. Ja, äntligen är det dags för jaktträning!! Gissa om jag ser fram emot helgen! Eftersom Kola och jag inte tränat ordentligt på länge lär det mest bli stadgeövningar, passivitet och lydnad. Någon fågelkontakt vill jag inte utsätta honom för innan vi har jobbat in lydnaden bättre. Vi har hela vintern på oss att träna lydnad, så till våren kanske vi är vi redo. Det är ett tag kvar dit. Nu är det en lååång period med pannlampa som gäller...



fredag 18 oktober 2013

Kvick och Kola

Jag slipper boka två rehabtider åt gången! Kola har fått "frisedel"! Äntligen!!! Efter sju månaders rehabträning och 30 rehabpass...  Nu är det fortsatt träning hemma som gäller och återbesök om två månader. Vilken glädje! Och vilken arbetsseger! Jag kan inte säga att det har varit lätt. Det är inte helt över än, men vi är en väldigt god bit på väg. Känns som att vi har kommit över den värsta tröskeln i alla fall. Kola "testar" sina knän dagligen och än så länge har de hållit bra. Peppar, peppar..

Kvick har haft sitt första rehabpass efter senaste operationen i torsdags. Han har läkt som förväntat och rörligheten i båda frambenen var bra. Skönt! Var lite orolig att han skulle ha stelnat till mer i höger led. Lite varm och svullen i leden efter operationen, men inget onormalt. Han är ordinerad fortsatta korta promenader på 5-10 min på mjukt underlag och vi ska lägga till balansövningar på luftmadrass. Känns bra att göra något mer aktivt. Frustrerande att bara vila honom. Gäller nog oss båda...

Förutom rehabträning försöker jag träna sitt, kontakt och inkallningssignal så gott det går med Kvick. Jag vill försöka ta tillvara tiden och grundlägga lydnaden. Tyvärr får jag inte det lugn i sittandet som jag vill ha när jag har en högexplosiv understimulerad jaktcocker på 6 månader i kopplet. Vill samtidigt inte vänta med träningen tills han kan vara lös igen flera månader bort i tiden. Känns som att "tåget" har gått då... 

söndag 6 oktober 2013

Artroskopi och rehab gånger två

Det har gått fyra dagar sedan Kvicks artroskopi av höger armbåge. Både positivt och negativt besked kan man säga. Positivt att leden såg helt fin och oskadd ut, ingen inflammation, skadat brosk eller lösa benbitar. Negativt att det onda i hans högra armbåge finns kvar och inte är åtgärdat eftersom det inte fanns något att åtgärda. Strömsholm tror att Kvick har överbelastat sin högra armbåge på grund av sina problem med vänster. Nu står vårt hopp till rehab att få honom på benen igen.

Som tur var verkar Kvick inte nämnvärt besvärad efter operationen. Här är en film av Kvick två dagar efter artroskopin av höger och fyra veckor sedan vänster opererats:


Kolas rehab går framåt och jag känner att vi har kommit över en tröskel. Han får springa lös 15-20 minuter i terräng och klarar det bra. Han börjar vara välmusklad, men kondition och lydnad måste vi jobba vidare med. Filmade honom idag i skogarna utanför Rosvik:

 

Känns som att jag har bosatt mig på rehabavdelningen på Gammelstads Djursjukhus. Nu är jag tvungen att boka in dubbla tider varje gång, en för Kola och en för Kvick. Hemma är huset belamrat av pilatesbollar, viktmanchetter, dubbelbollar, Back-on-Track täcken mm. Åh, vad jag längtar efter att kunna ha dummisar, fågelvingar och "riktiga" träningssaker liggande redo för att användas. Men det kommer väl förhoppningsvis någon gång...

onsdag 4 september 2013

Diagnos och prognos

Äntligen hemma igen efter Kvicks artroskopi på Strömsholm i tisdags. 200 mil tur och retur till Strömsholm från Rosvik. Vad gör man inte för sina fyrbenta...

Ortopeden Barbara Dyall undersökte Kvick innan operationen och kunde konstatera att även höger armbåge ömmade och skulle kräva operation. Inte riktigt vad jag ville höra just då. Det var redan tillräckligt ångestladdat att lämna Kvick för artroskopin. Om det skulle se riktigt illa ut i leden skulle jag vara tvungen att ta ställning till Det Tunga Beslutet. Om Kvicks armbåge skulle vara i för dåligt skick för att han någonsin skulle kunna få ett bra liv skulle det inte vara rätt att låta honom vakna upp från narkosen. Många tankar snurrade i huvudet när vi tog farväl av Kvick inför operationen. 

Några timmar senare ringde Susanne Åkerblom, som utfört artroskopin på Kvick, och meddelade att operationen hade gått bra. De hade tagit bort en lös benbit från leden, men själva leden var oskadd. "Han kommer att bli helt återställd". Åh, vilken enorm lättnad att få höra de orden!  Glädjetårarna fullkomligen strömmade ner för kinderna...

Kvick har fått diagnosen FCP, fragmenterad processus coronoideus, en form av armbågsledsdysplasi. Tyvärr visade det sig att Kvick måste operera även höger armbåge. Det ska göras så snart hans vänstra har läkt tillräckligt, prel om 4-6 veckor. Då hoppas vi kunna göra artroskopin på Djursjukhuset i Gammelstad i samband med att en specialist kommer upp. 

Prognosen för Kvick är väldigt bra och som det ser ut nu kommer han att bli helt återställd. Naturligtvis förutsatt att rehab går som den ska. Det kommer att bli en väldigt jobbig period för oss alla, men med den goda prognosen kan jag med gott samvete försvara mitt beslut att låta honom genomgå operationerna. 

Det svåraste kommer att vara att få Kvick att vara tillräckligt stilla. Redan ett dygn efter operationen ville Kvick röja, springa, hoppa och streta i kopplet. Idag, andra dagen efter operationen, är han klart uttråkad och less på tratt och burvila. Nu gäller det att komma på bra aktiveringsövningar för den ystra 5-månaders konvalescenten. Tips tas tacksamt emot!

Mer info om FCP finns på Strömsholms hemsida http://www.evidensia.se/1.0.2.0/1646/download_3731.php

fredag 30 augusti 2013

Att se eller inte se?

Då var det dags igen. Borde inte vara möjligt att få fyra halta hundar på raken, men jag har lyckats med den bedriften.

Efter 22 år med hund varav drygt fyra år med halta jaktcockrar har jag blivit rätt bra på att se hältor. Jaktcockern är fantastiskt bra på att dölja smärta med aktivitet, så den som inte vet vad man ska titta efter missar lätt en hälta. Jag vet att jag nog tittar alldeles för mycket på mina hundar efter allt som varit. Jag håller koll när de reser sig upp efter vila, när de sitter still inomhus, när de står stilla inomhus, när de rör sig, när de stannar... Jag tittar. Och ser. Tyvärr har jag inte inbillat mig de gånger jag har sett att mina hundar markerat, gått orent och belastat sina ben olika. 

Det gäller sorgligt nog även Kvick nu. Han ömmar på vänster armbågsled och har något som syns som en förtätning på röntgen. Ingen inbillning när jag såg att han markerade några steg efter vila. 

Jag hoppas att Kvicks problem med vänster armbåge är övergående, men det svaret får jag inte förrän diagnos är ställd. Ortopeden i Strömsholm gjorde samma bedömning av röntgenbilderna som Gammelstads Djursjukhus. Kvick ska genomgå en artroskopi, både för att de ska kunna ställa en säker diagnos och eventuellt direkt kunna göra åtgärder i leden om det skulle behövas (förhoppningsvis i tid)

Jag är så in i själen ledsen över Kvick och över att vara i en sån här situation än en gång. Jag vet att det inte finns någon rättvisa här i livet, men någon gräns på orättvisan borde det finnas.
 
Vet att det redan pratas en del och att det finns de som tänker att det måste vara mitt fel, att det inte bara kan vara otur. Ingen kan väl ha sån otur? Jag vet i alla fall att jag har gjort allt i min makt för att alla mina hundar ska få en så bra uppväxt som möjligt och växa upp och bli friska hundar. Men det räcker inte alltid. Lite tur måste man ha också. Önskar att jag får ha lite tur snart.

söndag 11 augusti 2013

Hemmafix och träning

I helgen var det hemmafix som gällde och Patricia fick ligga i hamn. För att båtabstinensen inte skulle bli för stor tog vi en kort tur med gummibåten. De tre sjöbusarna slocknade alla tre på väg mot Trundön. Sjön suger kan man verkligen säga...
Kvick var rätt trött efter dagens båttur, så han fick vara hemma från spanielträningen. Kola däremot fick ett pass lydnad och passivitet. Behövs en hel del uppfräschning av lydnaden efter ett långt uppehåll för oss båda. Sittkommandot måste jag nöta in igen, så att det finns i ryggmärgen på honom. Där är vi en bra bit bort idag, men jag har ingen brådska. Rehaben pågår för fullt och det är inte aktuellt med varken jakt eller prov i år. Nästa år får vi komma igen. Kanske dags för både Kola och Kvick då...

söndag 4 augusti 2013

Valptänder och träbåt

Äntligen blev det en helg ute med båten igen, första turen efter midsommar. Favoritön gjorde oss inte besvikna och bjöd på ännu en underbar helg med trevligt sällskap. Extra bonus var det fina vädret och kantarellfynden. 
Kola gillar båtlivet och turerna i skogen på ön. Han har klarat långpromenaderna i terräng bra så här långt. Vi vadade en sväng vid den långgrunda stranden och det tyckte han betydligt bättre om än att gå i treadmillen. Men på torsdag kommer han inte undan då det är dags för rehab igen. 

Kvick håller som bäst på att tappa valptänderna. Vi vågade oss inte på någon träning att lämna hundarna ensamma i båten med all träinredning. Allt har sin tid. Nu ser vi närmast fram emot valpträff i augusti. Ska bli intressant att se syskonen och träffa pappa Crut för första gången.

Kunde inte låta bli att ta ett kort på den mer gistna varianten av båt som ligger invid Rosviks hamn. Som tur var är vår båt i lite bättre skick...



fredag 26 juli 2013

Gummibåt och knän

Passade på att njuta av det varma vädret efter jobbet och tog en tur med gummibåten ikväll. Underbart!
Kola har gått pass 20 på rehab. Nu är det rygg- och bakbensmuskler som besvärar och inte knäna. Knäppt, men vilket skönt besked!:-) Trots några "jaktcockerrepor" lös har knäna hållit! Kola har varit stel efteråt och jag har oroat mig för knäna. Muskelvärk kan vi ta! Kola får fortsätta vattenapportera och göra övriga övningar  för att öka stabiliteten i ryggen och bakbenen. Vi har mycket träning kvar, men det känns hoppfullt!

fredag 28 juni 2013

Båtliv och framsteg

Midsommarhelgen tillbringades i båten ute på Mellerstön. Både Kola och Kvick skötte sig med den äran på sin premiärtur. Boris fick stanna på land och fira midsommar med mina föräldrar. Jag ville kunna fokusera helt på Kvick och Kola och se till att de skulle få en bra och lugn första båttur.

Svårt att fota svarta hundar och Kvick är inget undantag. Lyckades i alla fall få med honom på ett par bilder från midsommarhelgen...
Kola med sin nya flytväst i väntan på att vi ska kasta loss.
Kvick ligger redan och sover i ruffen.

Kola spanar intensivt på Mellerstöns fågelliv.

Sjön suger

Nu vill vi ha ben!

Bästa polarna
Kola fortsätter att göra framsteg på rehaben. Idag på pass 16 fick han trava snabbt i treadmillen till sin stora glädje. Han tog ut steget riktigt bra och höll rygglinjen hela passet. Nu ska vi ska lägga till klövjeväskor på promenaderna, men i övrigt är det "gamla" övningar som gäller. Känns hoppfullt!

torsdag 20 juni 2013

Flexikoppel och glädjetårar

Efter rehabpass nummer 14 i ordningen igår var det äntligen dags att börja med "lösträning" för Kola. Ett gammalt flexikoppel letades fram ur förrådsgömman och imorse var det dags. Vilken glädje för både Kola och mig! Ett steg närmare frihet efter drygt tre månader i koppel. Kände glädjetårarna komma när jag såg honom springa några vändor på ängen. Så härligt att se honom litet friare. Nu hoppas jag verkligen att han håller och att den positiva utvecklingen fortsätter. Känns bra att vi har fått övningar som gradvis tränar upp honom (och mig!) inför att han ska kunna vara lös. Förutom flexikoppel ska jag börja rusha med honom 50-100m och sedan låta honom gå ner i trav. Återstår att se hur min gamla kropp klarar av det;-)

Blir fortfarande arg och besviken när jag tänker på de uppfödare som anser att en patalleluxation grad 1 är inte är något stort problem på en jaktcocker. Att ens tänka tanken att det är OK att en jakthund har fel på knäna är för mig ofattbart, speciellt när det gäller jaktcocker som har ett rörelsemönster som ställer extremt stora krav på bl a knäna. En chihuahua är det säkert inga som helst problem för, men en jaktcocker... För mig och Kola har det definitivt varit ett stort problem med grad 1 och är det fortfarande. Än kan vi inte ropa hej även om det ser betydligt ljusare ut nu.

Kvick växer och frodas som det "ogräs" han är:-) Fortfarande en framåt krabat med både raka framben och bra mage än så länge (peppar, peppar...!). Supernöjd med honom så här långt! Vi har börjat så smått med sitt, kontakt och inkallning, men det mesta handlar bara om att lära känna varandra. Ser fram emot att kunna delta på spanielträningarna snart, kanske med både Kvick och Kola om jag har tur.

Har börjat träna in en del grundfärdigheter för lydnad med Kola. Han fattar snabbt och är med på noterna. Däremot är jag novis och gör garanterat massor med tabbar. Eftersom jag bara tränar för aktivering känns det mindre noga att allt blir helt rätt, samtidigt som hoppet att kunna tävla med honom i framtiden ändå finns där. Roligt att träna igen är det i alla fall!

tisdag 4 juni 2013

Brännässlor och hopp

Det har varit riktig högsommarvärme sedan Kvick kom hem till oss. Litet otippat så här tidigt på försommaren och ingenting som helt uppskattas av hundarna (eller mig för den delen). Nu är vi tillbaka på en mer hanterbar temperatur på +12 grader och det går att röra sig ute igen utan att få värmeslag. Myggen, som varit helt odrägliga under värmeperioden, håller också tillfälligt en låg profil. Värmen gjorde att det fullkomligen exploderade med mygg och de gjorde promenaderna mindre njutbara för att uttrycka det milt.

Igår gjorde Kvick en ny upptäckt när han gav sig in i ett snår med små brännässlor. Mina vuxna hundar har aldrig brytt sig om de gått i brännässlor, men valpar är ju generellt mer utsatta. Tunn päls och mjuka trampdynor skyddar inte speciellt bra mot nässlor. När vi kom in blev Kvick som en orolig ande, gnällde, slickade på tassarna och sprang omkring. Det var tur att jag hade sett att han hade gått i nässelsnåret tidigare, för annars hade jag blivit orolig. Efter att han vilat ett tag gick det över och han var sitt normala jag igen. Jag har gått i växtlighet utan brännässlor efteråt för att han inte ska bli rädd för att ta sig fram i snårig terräng. Det är inget problem nu i all fall...

Jag är nog tyvärr allmänt nojig för att Kvick ska drabbas av någon hälta eller annat elände. Jag går och kikar på om han fortfarande är rak i frambenen, om han rör sig rent eller inte, om han belastar alla ben fullt ut et c. Har kunnat släppa det litet i sänder, men jag kommer nog inte att kunna slappna av helt och hållet förrän han är hyfsat färdigväxt. 

Kvick är verkligen en härlig kille, en stabil och framåt liten filur. Samtidigt är han mer självständig än vad både Scott och Kryddan var, men håller det sig på en lagom nivå är det bara en fördel. Gömde mig för honom i skogen idag när han försvann in i dofternas värld och inte höll kontakten fullt ut. Han sprang omkring litet först, men sedan letade han upp mig med näsan. Ingen panik i första taget för den gossen.

Det jag ser att jag kommer att få jobba litet extra med är apportering och avlämning. Kvick är väldigt bytesmedveten på gott och ont, något som jag såg redan när jag valde honom. Med träning hoppas jag på att få en väldigt målinriktad jycke vid apportering som inte ger sig i första taget. Jag hoppas det i alla fall ;-)

Kola gjorde en egen "maxtest" av sitt knä igår. Han hade sin sele och koppel på sig som vanligt och busade med Kvick ute. Vet inte hur det gick till, men helt plötsligt låg selen på marken och Kola var lös. Han drog en snabb repa, men kom direkt på inkallning som tur var. Jag blev alldeles kall när jag såg honom springa och gira tvärt, men knät verkat ha hållit trots allt. Rehabträningen kanske har gjort verkan? Tycker fortfarande att han är stel på vänster bak innan han har värmt upp. Det har inte blivit märkbart bättre med stretchingen heller. Imorgon ska vi på rehabpass nummer elva och då ska jag höra om det är  något annat vi kan göra. Hoppet kom i alla fall om att det kanske kan gå att släppa honom lös och kanske tidigare än vad jag har trott. Samtidigt vill jag inte köra för hårt för tidigt. Det är en balansgång som så mycket annat...

onsdag 29 maj 2013

Värme och rehab

Norrbotten 29 maj: solen gassar och temperaturen har kommit upp till +24 grader Celsius i skuggan. Vilken valpsemester det blev för mig! Jag som inte är någon riktig soldyrkare och egentligen inte gillar värme. Men jag måste ändå erkänna att det känns rätt skönt att få plågas litet av värmen. Var ett tag sedan sist...

Idag var det dags för tionde passet i treadmillen för Kola på Gammelstads Djursjukhus. Han har kommit upp i hela 26 minuter och fick sedan göra några balansövningar på dubbelbollen som avslutning. Han är klart starkare i ryggen och kutar mindre med ryggen. Nu har jag beställt hem en egen dubbelboll, så att det blir enklare att göra övningar hemma. Hur det än blir i framtiden kommer Kola att behöva göra övningarna för att hålla och lille Kvick kan få träning i förebyggande syfte.

Kola har fått gå mycket i skogsterräng den senaste veckan och det verkar knät ha hållit för än så länge. Trots mer än elva veckor i koppel tar Kola det väldigt lugnt, men i skogen märks det tydligt att det finns en hel del överskottsenergi. Kopplet är i spänt läge mest hela tiden och han gör "tjuvrusningar" och jämfotahopp. Det vill jag helst att han undviker, men det är inte alltid så lätt att förhindra.

Boris lider verkligen i värmen. Mina föräldrar var hundvakt åt Boris och Kvick medan jag var på rehab med Kola. De försökte få med Boris ut på en kortare rastrunda, men det var bara att glömma. Han satte sig på tvären bokstavligen kan man säga. Det är verkligen inget riktigt hundväder nu.

Kvick är nog en av de tuffare valpar jag har haft och kamplust har han så det räcker också. Ska bli riktigt spännande att se vad det blir av den lille parveln. Räknar ner till när vi kan börja vara med på spanielträningarna och socialisera, något både jag och Kvick behöver;-)

tisdag 28 maj 2013

Ny Kula med Kola och Kvick

Nu gör jag ett nytt försök med både med blogg och med jaktcocker. Nu finns jaktcockrarna Kola och Kvick i huset, förutom welshen Boris.

Kola (Meryl Tan Man) flyttade in hos oss i slutet av januari i år och lyckan var total. Charmigare och behagligare hund får man leta efter. Tyvärr visade det sig att Kola hade patellaluxation grad 1 trots intyg från Audell att han var ua. Nu hoppas vi alla att Kola ska bli bra med hjälp av rehab och vi är på god väg (peppar, peppar...).

Kvick (Iagos Kvickrot) kom in i flocken så sent som i lördags och har installerat sig bra på kort tid. Känns skoj med en valp i huset igen! Jag hoppas och tror att Kvick blir "fjärde gången gillt" för mig vad gäller jaktcocker... Han är en väldigt framåt och nyfiken liten krabat. Här får jag nog vad jag gör. Enda chansen att få honom  på en hyfsat skarp bild är i en mindre fördelaktig position:
 
Boris tar varje möjlighet till att slappa och ta det lilla lugna. På äldre dar har han dessutom fått "möbeldispens" ute på altanen, som han utnyttjar vid tillfälle.